året 2019 i text

Nu är det ett nytt år! För 20 år sedan trodde vi världen skulle gå under när vi firade in millennium – men vi klarade oss ganska bra och inget hände.
2019 är året som jag vill glömma och inte ha tillbaka – alla roligheter gör jag gärna om men resten är jag gärna utan. 
Allt började 2018 då jag opererade ryggen i Halmstad, tyvärr misslyckades dom och den 9 januari 2019 gjorde jag min andra ryggoperation i Göteborg där dom stelopererade ländryggen. Efter många års helvete skulle nu ryggen äntligen bli bra. Men där fanns två cystor som sprack när dom öppnade mig  (man hade inte tagit bort dom under operationen 2018 utan bara låtit det vara) , så dom fick börja med att ”städa” ryggen. Efter 6 timmar var allt på plats med skruvar och stag – och jag var nu stelopererad.
Allt kändes bra fram till februari då jag fick svår smärta och jag blev väldigt sjuk – snabbt. Den 10 februari ringde Magnus läkaren och dagen efter skickade läkaren ner en ambulanstranport från Göteborg som körde mig direkt till röntgen. Jag har tyvärr inget minne av dessa dagar då jag var så dålig och full av morfin för smärtan. Väl framme tog man prover, röntgen och konstaterade snabbt att jag hade en infektion i kroppen. Röntgen visade att skruvar och stag lossnat och jag hade fått en djup infektion i ländryggen som höll på att växa. Den 12 feb opererades jag akut för tredje gången och man tog bort allt och cementade upp ryggen. Jag låg 4 dagar i Gbg för att sedan fortsätta behandling med antibiotika i dropp på infektionskliniken i Halmstad där jag stannade i 8 dagar. Efter det åt jag antibiotika i 5 månader.
I mitten av augusti var det dags för den stora undersökningen där vi skulle få svar att allt var bra och det var dags för mig (oss) att börja återgå till ett normalt liv. Jag hade under den här tiden haft väldigt ont och kännt att ryggen var långt ifrån ok. Men jag hade också fått till mig att ryggen var skadad efter infektionen och det kommer ta tid – tålamod.
Jag och Magnus satt i väntrummet i Gbg och jag sa till Magnus att jag går in  – och är det något hämtar jag dig. Läkaren kom och de första orden hon sa var – oj, du kan gå så här bra utan hjälp – då kände jag på mig att något är fel. Väl inne sa hon – Veronika jag är ledsen men ingenting har läkt sig i ryggen och jag vet inte vad vi ska göra?! Då hämtade jag Magnus. 
Vi gick igenom röntgenbilderna som visade ett stort svart hål i ryggen, där fanns ingenting som höll uppe min rygg mer än mina muskler, jag trodde inte jag hade muskler i ryggen men det visade sig att jag hade väldigt starka, annars hade jag inte kunnat gå. Vi bestämde att höras av inom några dagar – vi ville tänka  och smälta allt vi fått reda på – och alla svar vi fått. Jag bara grät och sa – jag orkar inte en fjärde operation – det är en sån jävlig operation –  jag fixar inte det.
På vägen hem var både jag och Magnus i chock och visste varken ut eller in. Gör dom inget är jag rullstolsbunden inom ett halvår med den farten det gick då jag bara blev sämre. Vi pratade och vände på allt den kvällen och natten. Vi bestämde att det finns inget att vänta på utan jag ringde läkaren dagen efter och sa – nu kör vi och väntar inte. Hon pratade med olika läkare under någon månad, dom pratade om hur dom skulle operera mig och vem som skulle göra operationen – men framförallt hitta material som kroppen fixade och inte slog ut. Det var mycket skador efter infektionen som gjorde dom lite förbryllade hur dom skulle kunna fästa skruvarna.
Vi hade bestämt att åka till Spanien med Vibeke och Thomas i september och jag frågade om det var ok? – åk och vila upp dig sola hämta energi sedan skrev dom ut ett helt apotek till mig och intyg till tullen. Spanien resan var underbar, men fy fan vad ont jag hade. Men med dessa människor vi reste med var det verkligen en energiresa för mig, jag gjorde ingenting. Sov, solade, åt god mat och badade och sov igen. Tack Vibeke och Thomas och givetvis mitt allt i detta elände – min Magnus. Utan er hade jag inte klarat det 🙏.
Väl hemma hade jag fått tid till röntgen och ortopedtekniska. En vecka senare ringde narkosläkare och sa – nu kör vi den 21 oktober är det dags.
Min operationsläkare ringde dagen efter och berättade hur allt skulle gå till – vilka läkare som ska vara med under operationen osv. Jag var första och enda patienten för dessa läkare denna dagen.
Den 21 oktober 06:30 släppte Magnus av mig och redan 07:00 hade jag fått mina första tabletter med morfin och lugnande – och kördes in för min fjärde operation.
Jag pratade med läkaren och narkosläkaren pratade och skojade om allt möjligt och 07:15 ( hade  den stora klockan på vägen framför mig) vet jag han frågade om jag var beredd – jag svarade nu gör vi detta en gång för alla och operationsläkaren håll mig i handen och sa – nu fixar vi detta Veronika – sedan sov jag gott.
Kl 14 :00 vaknade jag och det stog två läkare som pratade med mig och berättade att operationen är lyckad och vi vill ha upp dig ur sängen för att se att du kan stå själv. Jag reste mig med hjälp och jag kunde stå på båda benen och gå själv utan problem. Allt verkade gått bra.
Jag ringde Magnus och vi var glada över att det verkade gått vägen.
Jag var helt slutkörd efter all denna smärta jag haft – och nu en fjärde operation under en kort tid. Jag fick rätt mycket smärtstillande och dom sa – sov nu så mycket du orkar. Jag var uppe och gick utan problem och jag kände ingenting! Jag sov under två dygn. Jag fick stanna kvar längre om jag ville men jag ville hem. Tredje dagen gick jag själv ut genom Spine centers med min Magnus jämte mig och hade inte ont. Vilken lycka!  Nu hoppas jag att denna fjärde operation var den sista.
Väl hemma sov jag och blev snabbt stark och orkade gå ut på promenader och smärtan avtog , jag minskade på morfinet och det kändes så bra. 4 veckor efter op slog det till igen och jag kunde knappt gå, jag svullnade i ryggen och jag ringde upp till sjukhuset, Min läkare ringde upp efter 30 minuter och sa – klarar du dig inatt annars kommer ni hit genast . Jag fixade det och vi fick en tid 8:30 dagen efter. Massa prover och röntgen. Sedan väntar vi på alla svar och jag och Magnus gick nog igenom alla olika scenarior vad det kunde vara.
Svaret kom och det visade ingen infektion alla skruvar var på plats, men det var ett ryggskott. Jag har nog aldrig blivit så glad över att ha ett ryggskott 💕
Efter detta  går det  framåt och det är nu ca 10 veckor sedan jag opererades jag har ständig kontakt med Gbg och även min läkare på Laurentsikliniken Susanne Lacke, utan henne och hennes beslut att skicka vidare mig till Göteborg vet jag inte hur det hade kunnat sluta. Jag mår bra och tränar, ska nu börja träna i en grupp, vet inte så mycket om det ännu. Men läkarna gör allt för att jag ska komma igen och bli stark. Jag har smärta ibland men inget utan jag klarar av det – tar en smärtstillande om det blir för jävligt.
Det är bara framåt som gäller och 2020 är mitt och Magnus år – det kan inte gå fel igen. 
April månad är det den stora undersökningen igen, men denna gången kommer allt vara bra – jag är pigg och har kommit igång med livet igen – det är jag ”helt ” säker på. 
Om ni inte slutat läsa redan 🙃 vill jag berätta att 2019 inte bara varit elände.
Vi var med våra undebara mc vänner i Västervik där vi hade en underbar helg. Magnus körde hoj och jag körde bil – jag orkar inte och kunde inte sitta på hojen så länge. Jag och Magnus varit ute med vår husbil inte så mycket som vi velat pågrund av mig – men några rundor har det blivit. Semestern i Spanien, alla goa kvällar vi åkt ner och badat vid bryggan ( jag tittat på)  Pia och Stefan har hängt på alla dessa kvälls/natt galenheter. Alla galna upptåg med vänner och inte minst alla goa dagar / kvällar med familjen och lilla Clara som vart med oss i husbilen. Vi hade en varm sommar som vi utnyttjade så mycket vi kunde med att vara ute och grilla göra utflykter och umgås. Tobias och Nina köpte en liten gård. Niklas bestämde sig för att stanna kvar i Falkenberg och fick en lägenhet med förstahandskontrakt.
En sorglig dag var när en vän dog väldigt ung i oktober månad. Fast man visste vilken väg det skulle gå är det alltid sorgligt – Fuck cancer.
 
Allt var inte av ondo året 2019 – men  tyvärr har min smärtan genomsyrat hela året 2019.
Med detta hoppas jag vi alla får ett riktigt gott 2020 med 366 orörda dagar! PS hörde att det var skottår! 

Varför skulle jag gå fri

Fredag och Magnus jobbar – och jag ligger i soffan med feber och förkylning – ja varför skulle jag gå fri från förkylning som snart varenda människa har. Det är så typiskt till jul och nyår att förkylningarna ramlar över oss. Jaja – jag vet att det kunde varit mycket värre, så det finns inget att gnälla över – jag har  tak över huvudet, vatten i kranen mat i kylskåpet så det kunde vart värre.

Jag tänker igenom året 2019 och försöker summera årets alla månader-  och vad som hänt, tyvärr är det inte många roliga minnen från året men dom som är roliga har verkligen varit roliga!
Det kommer en summering på året – inte idag utan en annandag.
Nu ska sova en stund – och jag k a n s ke tittar in senare ikväll.
Skriv eller gilla mitt inlägg – alltid lika roligt.
Kramis
Nu har jag börjat planterat in våren i krukor och skålar, underbart det närmar sig ljuset.

yoga

Morgonen började med yoga  JA – ni hörde rätt nu har jag fått rörelser som jag ska göra hemma , till en börja med 5 st rörelser de två första veckorna. Jag är nog mest tacksam att ingen såg när jag gav mig på detta idag, hahah. Det kommer nog gå bra när jag hittat balans och inte skratta samtidigt som jag ska försöka utöva dessa övningar. MEN faktum är att det kändes faktiskt riktigt skönt när musklerna sträcktes ut. Musklerna har varit som små isterband som legat ihop knölade.
Jag kommer självklart ge detta en chans för det kändes gött i ryggen. Jag behöver ju inte börja med att stå på ett ben med höger arm och vänster ben sträckta utåt, hahahha. Det tar vi till nästa gång.
Nädå det var ganska lätta övningar där jag bara skulle ligga på golvet med ländryggen i platt och sedan utöva små små rörelser med benen till höger vänster rakt upp rakt ner osv, så det var inte så avancerat men det gjorde gott för ryggen som är stel som en planka. Nu kör vi vidare i vecka 8 ( 8 veckor sedan jag opererades) med nya utmaningar och nästa övningar blir när det gått  10 veckor efter operation.