Juldagen

Nu har vi landat hemma och ätit! Julafton var precis som en julafton ska vara lugn och vi åt gott och tomten kom på besök. En del badade tunna som Tobias eldade och höll varm hela dagen, jag passade på att sova en runda på eftermiddagen istället. Det var en go julafton ingen hysteri och det är för mig helt underbart.

Idag åt vi en lång frukost ihop av rester som blev över sedan igår. Efter det blev det film, Jönsson ligan. Jag måste erkänna att jag somnade men det jag såg verkade den hyfsat bra. Vi var hemma vid 16 tiden och nu har vi ätit och jag känner att ögonen börjar bli grusiga igen. Det blir så när man slappnar av och bara har det gött.

Jag haft en liten släng av min hjärntrötthet de senaste veckorna och när det börjar släppa blir jag trött på ett mer normalt sätt. När jag är hjärntrötthet kan jag sova var som helst – när som helst men man känner sig aldrig utvilad. Så nu sover jag ikapp lite normalare sömn. Många som kan och vet säger att man kan aldrig sova igen sömn men har man vart trött av hjärntrötthet kan man absolut sova igen sömn – alla fall jag.

Nu vänder det och vi går mot ljusare och förhoppningsvis ett bättre nytt år, året 2020 kommer vi aldrig glömma och det kommer vara förre och efter pandemin vi kommer prata om. Om det nya året vet vi inget om – det vet vi vid denna tiden om 12 månader – och har vi tur så har det varit ett bra år 2021.

Ha det gött på er alla denna juldag och ta det lugnt – och ge inte upp det blir bättre om inte idag så kanske i morgon 🎀

Kramis

För 10 år sedan vid denna tiden låg jag på avd 52 på sjukhuset i Halmstad. Det som jag ALDRIG trodde skulle hända mig hände – jag fick en stroke 44 år gammal!

När jag tänker på vad som hade kunnat hända den där dagen den 19 december för 10 år sedan får jag alltid hjärtklappning. Det är något som alltid komma sitta kvar i mig när jag tänker tillbaka – det kunde gått helt fel. Men nu gjorde det inte det utan proppen släppte efter 4 -5 timmar – och jag återfick känsel och kom tillbaka ganska fort. Jag fick komma hem dagen innan julafton för att läggas in igen annandag jul. En jul som jag förträngt och inte tänker plocka fram igen. Den är lagd på hyllan och där får den stanna. Punkt slut.

Idag har jag och Magnus fixat det sista som skulle fixas, så nu har vi en lång ledighet där vi bara ska göra det som faller oss in. På torsdag firar vi jul hos Tobias & Nina med familj, ska bli mysigt. Annars har jag och Magnus inget bokat mer än bara vara lediga, mysa och bara vara. Nu är det som det är och vi får se framåt – och det finns ett liv efter jul också, som tur är!

Håll ut – och håll avstånd

Kramis

en paus


Hej!
Nu måste vi nog få lite paus från nyheter och allt elände som vi matas med hela tiden, det är en tuff värld och fler och fler mår dåligt över denna pandemi och allt annat som cirkulerar i media. Jag hade önskat att vi inte hade behövt informera varje dag varje timma att vi alla har ett ansvar att stoppa denna pandemi, det hade varit underbart alla hade lyssnat och förstått budskap istället. Jag har aldrig trott att en stängning av ett land skulle göra det bättre men i dag vet jag inte vad jag tror. Kanske det bästa att göra som Tyskland och många andra länder , stäng alla butiker endast apotek och matvaruhus öppna.

Vad vet jag – och vem vet egentligen!

Foto av veronikambengtsson

Håll avstånd – och håll ut!

Kram!


därför började jag blogga

Jag fick en fråga på min mejl från en kvinna som frågade -varför jag började blogga!

Allt började för ca 16 år sedan när vi köpte Wille en långhårig dvärgtax.  Jag började läsa bloggar/hemsidor om hundar och tänkte att jag ska starta en hemsida med bilder och skriva om Wille – och Frasse som kom 3 år efter även det en långhårig dvärgtax. 

Jag började också läsa andra bloggar som handlade om livet och lite av varje. Jag började rikta in mig på det jag gjorde på dagarna – nämligen jobb, hundarna – och det jag sysslade allra mest med och brann för  – nämligen politik och sociala frågor.

När min dåvarande man blev sjuk och opererades för hjärntumör – och jag lyckades få en stroke mitt i allt elände 44 år. ( jag hade änglavakt, kom in i tid och fick all hjälp – endast hjärntröttheten kvar som är mycket sällan. ) blev det ett sätt för mig att skriva av mig – om vardagen och hur det var att leva med en anhörig som vi visste skulle lämna oss. Efter han gick bort blev det en terapi för mig att skriva om livet – att jag hade som alla andra som drabbas av sorg  två vägar att gå ge upp – eller gå vidare. Det blev mycket skrivande vad som hände i mitt liv med politiken , jobbet vänner och allt runt omkring mig.

När  man väljer att går vidare ser man vilka som är ens vänner – vänner sviker, jag själv orkar inte med vänner som tar energi , nya vänner kommer och livet fortsätter. Jag har en erfarenhet som jag är mycket stolt över, trots allt. Alla har vi en historia – och man kan göra det omöjliga – möjligt.

Jag vill dela med mig och hoppas att man ser att livet är ganska gött att leva och har man som jag haft en tur som jag inte alltid ser- ska man inte klaga. Min tur har varit han med stort M.

Tänk vad konstigt livet är vi har under alla åren gått vid sidan om varandra genom skolan, gemensamma vänner, våra barn har gått i samma skola och vi har bott inte så långt ifrån varandra. Helt plötsligt hittade vi varandra och det kändes som vi känt varandra hela livet. Det tog 50 år innan vi hittade varandra, jag och Magnus. Vi valde båda andra vägar innan vi träffades som har gett oss erfarenhet på olika vis med familj, barn, vänner, skilsmässor, sorg – och kärlek. 

Men till slut slogs våra vägar ihop!

Sedan började min resa som har varit mer än jobbigt för oss båda – nämligen min rygg.

Allt började 2018 då jag opererade ryggen i Halmstad, tyvärr misslyckades dom och den 9 januari 2019 gjorde jag min andra ryggoperation i Göteborg där dom stelopererade ländryggen. Efter många års smärta skulle nu ryggen äntligen bli bra. Men där fanns två cystor som sprack när dom öppnade mig  (man hade inte tagit bort dom under första operationen utan bara låtit det vara) , så dom fick börja med att ”städa” ryggen. Efter 7 timmar var allt på plats med skruvar och stag – och jag var nu stelopererad. Allt kändes bra fram till februari då jag fick svår smärta och jag blev väldigt sjuk – snabbt. Magnus ringde läkaren i Gbg som skickade ner en ambulanstransport från Göteborg som körde mig direkt till röntgen. Jag har tyvärr inget minne av dessa dagar då jag var så dålig och full av morfin för smärtan. Väl framme tog man prover, röntgen och konstaterade snabbt att jag hade en infektion i kroppen. Röntgen visade att skruvar och stag lossnat och jag hade fått en djup infektion i ländryggen som höll på att växa. Jag opererades akut för tredje gången och man tog bort allt och cementade upp ryggen. Jag låg 5 dagar i Gbg för att sedan fortsätta behandling med antibiotika i dropp på infektionskliniken i Halmstad. Efter det åt jag antibiotika i 5 månader. 

I augusti var det dags för den stora undersökningen där vi skulle få svar att allt var bra och det var dags för mig (oss) att börja återgå till ett normalt liv.  Jag hade haft ont men tänkt , det är väl inte konstigt . Vi fick svaret att inget är läkt efter sista operationen . Vi gick igenom röntgenbilderna som visade ett stort svart hål i ryggen, där fanns ingenting som höll uppe min rygg mer än mina muskler. Jag trodde inte jag hade muskler i ryggen men det visade sig att jag hade väldigt starka, annars hade jag inte kunnat gå. Vi bestämde att höras av inom några dagar – vi var tvungna att smälta allt vi fått reda på – och alla svar vi fått. Jag bara grät och sa – jag orkar inte en fjärde operation – det är en sån jävlig operation –  jag fixar inte det. På vägen hem var både jag och Magnus i chock och visste varken ut eller in. Gör dom inget är jag rullstolsbunden inom ett halvår med den farten det gick då jag bara blev sämre. Vi pratade och vände på allt den kvällen och natten. Vi bestämde att det finns inget att vänta på utan jag ringde läkaren dagen efter och sa – nu kör vi och väntar inte. Hon skulle prata med olika läkare om hur dom skulle operera mig och vem som skulle vara med under operationen – men framförallt hitta material som kroppen fixade och inte slog ut. Det var mycket skador efter infektionen som gjorde dom lite förbryllade hur dom skulle kunna fästa skruvarna.  Det gick fort det var besök på röntgen och ortopedtekniska. Efter en månad ringde narkosläkare och sa – nu kör vi – nu är det dags. Min operationsläkare ringde dagen efter och berättade hur allt skulle gå till.

Den 21 oktober 06:30 släppte Magnus av mig och redan 07:00 hade jag fått mina första tabletter med morfin och lugnande – och kördes in för min fjärde operation.  Jag pratade med läkaren och narkosläkaren pratade och skojade om allt möjligt och 07:15 ( hade  den stora klockan på vägen framför mig) vet jag dom  frågade om jag var beredd – jag svarade nu gör vi detta en gång för alla och operationsläkaren håll mig i handen. Sedan sov jag gott till Kl 14 där det stog två läkare som pratade med mig – och berättade att operationen är lyckad!

Nu har det gått 1 år sedan sista operationen och jag har fått skador i muskler och fästen efter infektion och lite för många operationer. Men det viktigaste är att allt annat är läkt riktigt och det är det, skruvar och stag sitter där det ska. Härligt.

Den 7 januari ska jag åter träffa min läkaren i Göteborg . Att jag inte skulle bli helt smärtfri efter alla dessa turer var jag beredd på . Jag har en liten väg kvar på stigen och det är att bygga upp och stärka andra muskler runt omkring där musklerna inte funkar. Men det går bra två steg framåt – och ett halvt bakåt, men bara ibland. Har hjälp av världen bästa fystränare Mårten H.

Livet kan vara rättvist - också!

På den vägen är det – och idag skriver jag fortfarande om min vardag i mittilivet.

På en enkel fråga blev det en ganska långt svar!

KRAMEN

Förre och efter covid-19

Tänk om 20 år då kommer vi prata om – kom du ihåg innan coronan eller – det var nog efter coronan. Jag är övertygad att vi kommer i framtiden prata om innan och efter pandemin när vi ska förklara något eller relatera till något.

Just nu skulle jag vilja ha en corona fri helg – och träffa alla som jag inte träffat på mycket länge, tänk att bara att få krama om någon och kunna umgås normalt – det hade vart toppen.

Pratade med Pia ikväll och vi kom fram till att tänk att fixa till sig och kunna gå ut och bara ha det jäkligt sköj på en konsert, festival eller någon annan livemusik. Eller helt enkelt bara gå ut och äta och umgås! Men vi får vänta och hoppas vaccinet ger den effekten den ska.

Jag har varit tveksam till att vaccinera mig men jag har nog tänkt om. Detta kommer inte vara den första och enda pandemin i vår värld så kan jag förhindra att smitta eller blir smittad så får nog även jag vaccinera mig.

Vi måste få ett slut på eländet. Jag vill kunna umgås normalt med andra, jag vill kunna resa igen och framförallt vill jag att allt ska bli normalt. Som det var innan coronan.

är jag en dålig mamma

Hej!

Nu är det nära till jul och den kommer inte bli riktig som den brukar för många. Vi som kan och orkar får ta på oss vinterkläder och träffa släktingar och vänner utomhus. Packa en korg med massa fika, godis, glögg kanske en lite skinkmacka och lussekatter!

Har vi tur så kanske det är som det brukar vid jul plusgrader och sol, helst skulle jag vilja ha snö, lite kallt – och sol.

Jag följer en kvinna på hennes blogg där hon skrev jag måste vara världens dåligaste mamma? Jag har inte hunnit göra julgodis med mina barn jag har inte köpt massa julklappar och inte bakat pepparkakor men jag mår inte dåligt över det , jag vill inte, jag orkar inte – jag har ingen lust att fixa och trixa och vara helt slut när julen och ledigheten kommer. Det viktigaste är att vi får vara tillsammans och vara friska.

Min första tanke var – vad härligt att höra att det finns normala människor som erkänner att jag hinner inte – och jag bryr mig inte.

Jag har slutat med att jäkta inför julen det var länge sedan jag hade stress över det,( åldern tar ut sin rätt) den tiden är förbi – och jag är glad över att de flesta har taggat ner inför julen, det blir jul ändå jag lovar. Mataffärerna ska också överleva så allt finns att köpa som tur är. Julen ska vara rolig och inte skava och stressa sönder kroppen för att man måste göra saker.

Man ska göra saker för det är roligt inte för att man måste. Jag tycker det är roligt att laga egna köttbullar – och grönkål m.m men jag gör det för jag vill inte för jag måste. Det är skillnad.

Idag för 34 år sedan blev jag mamma första gången och vad denna tiden har tagit vägen vet inte jag men fort har det gått. Ett jätte grattis Niklas i dag på din födelsedag! Vi kommer på söndag och lussar – och gratulerar.

Håll ut – håll avstånd- det blir bättre tider!

KRAMIS

Snart dags att vakna….

Söndag och klockan visar 01:07 – och vi har precis packat ihop kvällen för att sova. Vi har haft en lugn mysig helg jag och Magnus. Vi började kolla på en serie för ett tag sedan och nu hade andra säsongen kommit så vi har tittat på den i helgen. Virgin river heter den. En mysig serie med både intriger, mord – och kärlek precis som i de flesta serie. Jag rekommenderar den – sen som alltid måste det bli en säsong tre för så här kan den inte sluta.

Nu är det dags att sova kl 8:00 är vi bjudna på julfrukost och då gäller det att vara pigg och vaken!

Kramis

Förre och efter covid-19

När det förflutna ringer dig, svara inte – det har inte något nytt att säga!

Ett citat som jag tycker säger en hel del om att tänka framåt och inte titta bakåt hela tiden. Det som har varit har varit – och man kan inte ändra på det. Det är alltför många som bara tittar i backspegeln och glömmer av att det är nu vi finns – det kanske är bäst att passa på att göra något roligt – och som gör att man mår bra!

Julen är här om några veckor – och det kommer säkert se annorlunda ut detta året för många. För vår del blir det inte mer konstigare än vad det brukar vara. Vi kommer inte träffa våra föräldrar då vi vill skona dom från smitta , det är onödigt att utmana ödet. Det viktigaste är att vi vet att dom har det bra – och dom har ett varmt hem med mat , tv – och varandra. Ensamheten är aldrig roligt en sådan här helg men jag tror inte ensamheten är större i år än vad den varit innan covid-19, den har bara fått ett namn. Ensamheten har alltid funnits och den som säger att – i år skulle vi ju besökt …. men det går ju inte för corona- jag tror många sa det innan pandemin också!

Tänk OM inte OM funnits.

På promenad i vår stad en tidig morgon!

Ha en bra dag – och håll avstånd

En fantastiskt trevlig, rolig – och super mysig helg är snart slut. I går vad det min födelsedag och Clara kom redan på förmiddagen för att fira farmor hela dagen! Mysigt som alltid när våran lilla höna är här. Det är sång och prat hela tiden, haha.

Stefan kom hit en sväng med en jätte fin amarrilys i en läcker kruka från han, Pia och Elise. Telefonen gick varm det var Inger, mor och far, syrran – och många andra som ringde. På eftermiddagen kom Vibeke och Thomas och grattade mig med årets års glögg! På kvällen kom Niklas, Tobias och Nina och jag blev firad. Clara sov över till idag.

I eftermiddags var jag och fotade Kalley Oliver och Therese lilla tjej. 8 månader och lite svårflörtad men vad gör det när man är en liten sötis. Sedan blev korvgrillning i Backhult ute i skogen, jätte mysigt.

Ikväll har vi bara slappat jag sov en runda till fotbollen Helsingborg – Falkenberg som blev oavgjord. Tyvärr.

I morgon en ny dag och nya möjligheter och glöm inte att livet är rätt gött trots allt elände. Det blir vad vi gör det till! Håll avstånd!

Kramis

Nu känns det som de flesta pusselbitarna ramlar på plats – nu är jag på rätt sida av vägen efter ett antal år med en krokig stig med smärta och operationer.

Vi börja med covid-19 testet som visade att jag har ingen covid – 19 utan det är en helt vanlig influensa och det räcker för mig – den tog den energin den behövde för att däcka mig , men jag mår mycket bättre!

MR röntgen på min rygg jag gjorde den 3 november har jag fått svar på. Jag har varit helt övertygad att allt varit bra i ryggen – och jag kommer slippa fler operationer. Men då smärtan kommit smygandes och ”ryggskotten” kommit ofta den sista tiden har tankarna – och oron smugit sig på.

Men läkaren ringde med goda nyheter – och lite trista. De goda nyheterna var att ALLT är bra i ryggen , skruvar och stag sitter som det ska – och det har läkt sig riktigt. Ryggen är stark och jag behöver inte vara rädd att något ska hända. LYCKA. Dom lite mindre roliga nyheterna är att det jag trodde var ryggskott var inte ryggskott. Det är muskler i ryggen som helt enkelt fått mycket stryk av alla operationer och infektion. Den smärtan jag har kommer från skadade muskler och leder – och den smärtan fick jag på köpet.

Att jag inte skulle bli 100 % bra vad jag förberedd på – och denna smärtan klarar jag av – och jag får helt enkelt lära mig att att leva med en viss smärta. Så på det hela så är jag väldigt glad och nöjd. Nu är det bara resten kvar och det är att glömma dom gamla musklerna och träna att bygga upp ”nya” muskler så ryggen blir så stark som den kan bli. Där har jag proffs hjälp av Mårten som är idrottsmassör och är mycket duktig på detta. Han är mycket skicklig, ödmjuk – och kunnig.

Allt löste sig till det bättre – och det var väl någon mening med att det skulle ta 4 operationer en svår infektion innan allt skulle vända och bli bra. Det finns alltid ett hopp – än om den tog en liten omväg.

Nu tar vi helg och jag ska ladda batterierna riktigt ordentligt så jag är i form på måndag!

Kramis

Håll ut….

G’kväll!

Då har det kommit besked om nya åtgärder för covid-19, många är förskräckta och tycker det gått till överdrift – jag säger som Gert Fylking – Äntligen!

Jag hoppas att alla står ut ett tag till så vi kan leva normalt igen! Det är tufft för alla – och tuffare för vissa men vi gör det för att överleva – inget annat. Håll ut och håll avstånd om du sen är 20 eller 100 år spelar ingen roll – tar vi alla vårt ansvar så kanske…..

Det finns inget som heter just nu – ”jag måste ju kunna leva och unna mig i dessa tråkiga tider” Absolut men reser du och flänger fram och tillbaka så ta ditt ansvar om du blir drabbad och avsäg din sjukhussäng till någon som verkligen vill leva. Hårt kanske – men det är min filosofi.

Idag mådde jag mycket bättre så jag och Harley var nere vid havet och gick en långpromenad. Blåst och kalla vindar jag bara älskar det. Är man född vid havet och uppvuxen med havsutsikt från mitt barndomsrum så är havet ett måste. Jag vet att jag inte kan bo långt ifrån detta hav – har testat. Det är nåt visst, lite skrämmande samtidigt som det är lugnande – konstig känsla men så är det för mig!

Sov gott och håll avstånd!

Hej!

Nu är det kvällen – och jag ligger redan i sängen, jag har mest sovit och inte gjort något idag heller. Jag känner mig lite bättre nu ikväll så har jag tur så vänder eländet till imorgon!

Jag har läst en hel del om matens kraft och betydelse, det var en läkare som fick mig att tänka till. Idag jobbar ”min” läkare med holistisk hälsa som komplettering till den tradionella skolmedicinen. Frågan som många ställer sig är om vi borde vända oss bort ifrån skolmedicinen – och istället använda oss av maten som verktyg för att först och främst kunna förebygga sjukdomar? Vilken roll har den egentligen och kan vi använda den som medicin?! Jag tror det – inte i allt givetvis, vi MÅSTE ha den vanliga skolmedicinen/ läkarvårdens kunskap, den klarar vi oss inte utan. Det är ett jätte intressant område holistisk / holism som betyder helhet, hel, odelad. Det innebär helt enkelt att se på alla hälsoaspekter den fysiska, psykiska, emotionella, psykosociala, själsliga, – sociala – och den yttre fysiska miljön.

Kanske är det dags för mig att lyssna på vad hon sa för ett antal årsedan – och inte bara läsa och skriva uppsatser och examensarbete på det. Jag tror det är dags även för mig att tänka om och tänka rätt! Tänk bara vad ingefära, honung och citron gör mot en förkylning – och några alvedon också…

Kram – och håll avstånd!